Fredagsfotboll – en akt av en eldsjäl

Samtidigt som Hej Väsby! besöker Fredags­fotbollen är det premiär för en ny säsong av Let´s Dance på TV. Ungefär 2 miljoner beräknas bänka sig framför programmet. För Marco Espinoza ­innebär fredagsmys något helt annat. 

– Jag kör bil runt hela Mälardalen då mitt arbete är att reparera kaffemaskiner. Under en vecka dricker jag så mycket kaffe att när fredagen kommer har jag massor av överskottsenergi, skämtar Marco.

På årets Väsby­gala vann Marco Espinoza pris som Årets eldsjäl.

På årets Väsby­gala vann Marco Espinoza pris som Årets eldsjäl.

Han är ensam vuxen med upp till 80 barn och ungdomar i åldrar från 10 till 25 år. Fredagsfot­bollen arrangeras från oktober till april. Blandningen av deltagare är imponerande. En del är nybörjare, andra spelar i division ett. De flesta kommer från Väsby, andra från Märsta och Sollentuna. Alla ­spelar efter egen förmåga och det är gratis att vara med.

– Jag brukar säga att om man kan springa fem minuter kan man vara med.

Marco delar upp fotbolls­planen i Vilundahallen. De äldre får spela på den ena planhalvan och de yngre på den andra. Barnen turas om att vara domare och väljer själva när det är dags för byte.

– Jag gör ingen stor insats egentligen– de sköter sig bra själva. Det är sällan några ­problem. Jag tror jag har haft stökigt max två gånger under fyra år. Då packade jag ihop ­bollarna och sa att ”nu stänger jag”. Då blev de så besvikna att de inte gjort om det.

Känner du alla som kommer hit?

– Nej, jag har inte koll på alla. Men de har koll på mig, så det brukar lösa sig!

Omkring klockan halv tio tar spelarna gemensam paus och Marco delar ut frukt som han fått från vaktbolaget.

– Alla barn har inte ätit middag när de kommer hit. Därför är jag glad att jag fått möjligheten att erbjuda dem något att äta.

I januari vann Marco priset som Årets eldsjäl på Väsbygalan för att han arrangerar Fredagsfotbollen. Det märks att han har ungdomarnas förtroende. Förutom tränare är Marco en extra vuxen att vända sig till och han vet mer om många spelare än hur de presterar i fotboll.

– Min pappa var en av dem som försvann vid statskuppen i Chile 1973. Min mamma flydde med mig och mina fyra syskon till Sverige 1981. Då var jag tolv år. Kanske gör jag det här för att jag vill ge ungdomarna det jag själv aldrig fick tillsammans med min pappa.

Det är många känslor i Vilunda­hallen under kvällen. Skratt, irritation, frustration och glädje.

Marcos person skänker ett lugn över en aktivitet som för många skulle kännas omöjlig att arran­gera. Fredagsfotbollen är en akt av en eldsjäl.